En av mina största utmaningar med att försöka leva ett balanserat liv är att acceptera de dagar när jag inte orkar någonting alls. De flesta dagar är precis lagom, jag gör mina sysslor och förhoppningsvis något socialt och slappnar av en stund däremellan. Andra dagar har jag hur mycket energi som helst och inget projekt känns för stort. De dagarna måste jag ofta tygla mig något för att inte dra igång något jag inte orkar slutföra, för att energin inte ska ta slut i planeringsstadiet. Det är något jag lärt mig med tiden och något som känns bra. Men de dagar då jag ändå behöver kompensera för mina energiska påhitt, dagar som idag, har jag fortfarande svårt att acceptera.
 |
| Det tar på krafterna att ha en bebis på tillväxt! |
Nu i tredje trimestern är jag otroligt trött som det är, och igår gjorde jag lite mer än jag skulle, mest för att det var svårt att få tid till det på något annat sätt. Och det dränerade mig fullständigt. Det är svårt att inte få dåligt samvete av att ligga på soffan hela dagen, låta Rickard sköta hela hushållet och att inte hitta på något roligt med Adeline. Men återhämtning är viktigt och har man, som jag, under en längre tid varit dålig på att tillåta sig den vilan så behöver man lära om kroppen. Ju bättre jag blir på att ta det lugnt mellan varven desto mindre tid behöver jag för att känna mig återställd energimässigt.
Som tur är har jag Rickard, som alltid rycker in när jag inte orkar, och en väldigt nöjd liten dotter som glatt sysselsätter sig själv med att köra runt sina gosedjur eller mata katterna med torrfoder en bit i taget tills antingen hon eller katterna tappar tålamodet och går därifrån.
Kommentarer
Skicka en kommentar