Från att man börjar notera ekomaten i hyllan i affären till att välja en giftminimerad livsstil brukar det vara ett ganska långt tidspann. Det är nämligen mycket att greppa, en hel samhällsuppfattning att vrida på och ställa rätt i sitt huvud. Först har vi hela konsumtionsbiten, att vilja köpa ekologisk mat, kläder, möbler och inredning. Inte alltid enkelt men ändå en ganska lättförstådd uppgift att stå inför. Men jag ser att för många, inklusive mig själv, blir uppvaknandet dessutom så mycket bredare än att bara handla om att konsumera ekologiskt.
När man sen inser att många av de ämnen man vill undvika när man handlar ekologiskt även finns i våra läkemedel väcks ännu ett slumrande kunskapsområde upp. Visste du till exempel att Paracetamol är starkt hormonstörande? All flytande paracetamol, kemikaliestinna salvor och den höga förskrivningen av antibiotika till både barn och vuxna känns nu väldigt fel.
Och det är SVÅRT att gå från att hålla med en majoritet i att något är rätt, till att själv tycka att det är helt fel. Jag undrade ett tag om jag tappat fotfästet lite och gått alltför bananas i kemikalieminimeringen. Det rekommenderas ju ändå på BVC att barnen får febernedsättande när de är förkylda eller har minsta ont. Och bland föräldrarna på förskolan hör man att en full alvedonkur sätts in om barnen känns varma och trötta, de blir ju så mycket piggare då! Att sen befinna sig i uppvaknandet samtidigt som något av barnen blir sjukt är en mardröm. Det känns fel men inte kan jag låta barnen må dåligt när jag inte hunnit läsa på färdigt? Kanske ska jag ge alvedon, men bara lite? Än värre blir det när barnet fått en parasit i tarmen och läkaren rekommenderar en antibiotikakur och jag inte vet något alls om parasiter, men hunnit förstå att antibiotikan kommer sätta hela tarmfloran ur spel på mitt lilla barn som knappt hunnit upprätta sin tarmflora? Eller när en läkare starkt rekommenderar antibiotika till min lilla 5-månaders bebis som fått en liten böld och en annan säger att det inte behövs men valet är mitt och min mans? Det är SVÅRT att vilja gå emot en auktoritet. Speciellt när det gäller ens barn och det är så litet att det inte kan berätta hur det mår. Jag hade en period där jag spädde ut vårdens råd, gjorde som de sa men inte i den utsträckningen/dosen de rekommenderade. Jag var för osäker för att gå min egen väg men för stark i min övertygelse för att lämna över barnens hälsa till någon annan, även om denne någon var läkare. Idag har jag kommit mycket längre. Barnen får inga syntetiska smärtstillande eller febernedsättande medel om de inte skulle ha ett kraftigt påverkat allmäntillstånd. Och då menar jag inte trötta och nedsatta för det är helt normalt när man är sjuk, utan om det skulle bli svårt att få kontakt med dem eller om de skulle få i sig noll vätska. När hela familjen hade scharlakansfeber lät vi den läka ut av sig själv, men skulle någon av oss blivit sämre än "bara sjuka" hade vi gått till vårdcentralen och lyssnat på dem. Samma gäller oss vuxna.
Idag är vi friskare än någonsin, med en hälsosam tarmflora som skyddar oss från infektioner och ett starkt immunförsvar som får bra näring och kroppsvila när det behöver jobba som hårdast. Slut är det med godis och tröstmat när vi är förkylda, det känns som att attackera sig själv att ge kroppen mat som är extra jobbig att ta hand om. Istället äter vi mycket vitlök, vitaminrika grönsaker och lättsmälta buljonger. För att hålla immunförsvaret igång tar vi D-vitamintillskott långt över RDI under vinterhalvåret och eftersom vi föredrar täckande kläder framför solkrämer boostar vi med lite extra D-vitamin även på sommaren. Mot smärta använder vi sparsamt med utspädda eteriska oljor som lavendel och pepparmynta. När vi vet att vi är omgivna av förkylningsvirus smaskar vi på citronjuice blandat med honung. Allt är inte lika effektivt som läkemedel, annat tycker vi funkar ännu bättre! Dessutom är biverkningarna från läkemedlen inte värda risken för oss.
Skönt, då var vardagsläkemedlen avklarade. Vi har nått en bra nivå där vi inte längre oroar oss om vi blir sjuka utan lämnar oron till den dagen något värre kanske händer. Men, var det färdigt då? Nej. Tyvärr.
Jag började för länge sedan luska i preventivmetoder, för är det något som känns motsägelsefullt så är det att varje dag duscha kroppens inre med hormonstörare när jag jobbat i ett par år för att minska på mängden hormonstörande ämnen i vårt hem. Jag skrev ett inlägg om olika "giftfria" preventivmedel för länge sedan, det kan ni läsa här. För mig är det fullkomligt otänkbart att använda hormonmetoder. Jag vägrar! Så länge depression och cellförändringar finns med på biverkningslistan tar jag bestämt min kropp ur samhällssystemet och vägrar både p-piller och spiraler. Känner du som jag så är det kondom, p-dator, pessar eller naturlig familjeplanering som gäller.
Min poäng med det här inlägget är att jag har blivit väldigt hjälpt av att se förkylningar, influensor, feber och diverse prickar som något högst normalt för en småbarnsfamilj. Vad som inte är normalt är att ta årliga antibiotikakurer, gör man det kan man inte förvänta sig att ha ett fungerande immunförsvar, eller fungerade matsmältning när goda bakterier har slagits ut i mag- tarmkanalen. När barnen är ynkliga är de bäst hjälpta av närhet, att bli ompysslade och vila. När de har ont hjälper ofta värmekudde, ett bad eller lite utspädd lavendelolja (rekommenderas ej till överkänsliga då det räknas som allergiframkallande), om det är placebo eller inte spelar inte mig någon roll så länge barnen blir lugna och mår bättre av det.
När jag slutade informationssöka på 1177 så fort barnen uppvisade minsta lilla symtom så blev jag också mycket lugnare. Behovet att uppsöka vård försvann för det satt i mitt huvud, vi läser så mycket skräckrubriker i tidningarna att vi tror att vanliga sjukdomar är livshotande. När vi slutade ge smärtstillande och söka tröst i diverse läkemedel och istället började lita till oss själva och vår förmåga att avgöra om barnen behöver mer vård eller inte så blev vi också friskare. Hela familjen har haft en gemensam sjukvecka på sju månader. Ganska WOW! för en småbarnsfamilj med en 2-åring och en 3-åring som gått på två olika förskolor samt föräldrar som vistats i skolmiljöer på arbetstid. Vi valsade oss igenom vabbruari och vabbmars utan en enda sjukdag. Vår förbättrade hälsa beror säkerligen inte bara på vår inställning till läkemedel, vi har även lagt om vår kost och har en livsstil som är rejält kemikaliebantad på alla fronter. Men jag tror att alla de tre bitarna är precis lika viktiga för en stark och frisk kropp.
Jag är inte läkare eller vårdpersonal och uppmuntrar alla att skaffa sig en egen uppfattning om läkemedel och naturläkemedel samt söka vård vid allvarliga sjukdomstillstånd.
När man sen inser att många av de ämnen man vill undvika när man handlar ekologiskt även finns i våra läkemedel väcks ännu ett slumrande kunskapsområde upp. Visste du till exempel att Paracetamol är starkt hormonstörande? All flytande paracetamol, kemikaliestinna salvor och den höga förskrivningen av antibiotika till både barn och vuxna känns nu väldigt fel.
Och det är SVÅRT att gå från att hålla med en majoritet i att något är rätt, till att själv tycka att det är helt fel. Jag undrade ett tag om jag tappat fotfästet lite och gått alltför bananas i kemikalieminimeringen. Det rekommenderas ju ändå på BVC att barnen får febernedsättande när de är förkylda eller har minsta ont. Och bland föräldrarna på förskolan hör man att en full alvedonkur sätts in om barnen känns varma och trötta, de blir ju så mycket piggare då! Att sen befinna sig i uppvaknandet samtidigt som något av barnen blir sjukt är en mardröm. Det känns fel men inte kan jag låta barnen må dåligt när jag inte hunnit läsa på färdigt? Kanske ska jag ge alvedon, men bara lite? Än värre blir det när barnet fått en parasit i tarmen och läkaren rekommenderar en antibiotikakur och jag inte vet något alls om parasiter, men hunnit förstå att antibiotikan kommer sätta hela tarmfloran ur spel på mitt lilla barn som knappt hunnit upprätta sin tarmflora? Eller när en läkare starkt rekommenderar antibiotika till min lilla 5-månaders bebis som fått en liten böld och en annan säger att det inte behövs men valet är mitt och min mans? Det är SVÅRT att vilja gå emot en auktoritet. Speciellt när det gäller ens barn och det är så litet att det inte kan berätta hur det mår. Jag hade en period där jag spädde ut vårdens råd, gjorde som de sa men inte i den utsträckningen/dosen de rekommenderade. Jag var för osäker för att gå min egen väg men för stark i min övertygelse för att lämna över barnens hälsa till någon annan, även om denne någon var läkare. Idag har jag kommit mycket längre. Barnen får inga syntetiska smärtstillande eller febernedsättande medel om de inte skulle ha ett kraftigt påverkat allmäntillstånd. Och då menar jag inte trötta och nedsatta för det är helt normalt när man är sjuk, utan om det skulle bli svårt att få kontakt med dem eller om de skulle få i sig noll vätska. När hela familjen hade scharlakansfeber lät vi den läka ut av sig själv, men skulle någon av oss blivit sämre än "bara sjuka" hade vi gått till vårdcentralen och lyssnat på dem. Samma gäller oss vuxna.
Idag är vi friskare än någonsin, med en hälsosam tarmflora som skyddar oss från infektioner och ett starkt immunförsvar som får bra näring och kroppsvila när det behöver jobba som hårdast. Slut är det med godis och tröstmat när vi är förkylda, det känns som att attackera sig själv att ge kroppen mat som är extra jobbig att ta hand om. Istället äter vi mycket vitlök, vitaminrika grönsaker och lättsmälta buljonger. För att hålla immunförsvaret igång tar vi D-vitamintillskott långt över RDI under vinterhalvåret och eftersom vi föredrar täckande kläder framför solkrämer boostar vi med lite extra D-vitamin även på sommaren. Mot smärta använder vi sparsamt med utspädda eteriska oljor som lavendel och pepparmynta. När vi vet att vi är omgivna av förkylningsvirus smaskar vi på citronjuice blandat med honung. Allt är inte lika effektivt som läkemedel, annat tycker vi funkar ännu bättre! Dessutom är biverkningarna från läkemedlen inte värda risken för oss.
Skönt, då var vardagsläkemedlen avklarade. Vi har nått en bra nivå där vi inte längre oroar oss om vi blir sjuka utan lämnar oron till den dagen något värre kanske händer. Men, var det färdigt då? Nej. Tyvärr.
Jag började för länge sedan luska i preventivmetoder, för är det något som känns motsägelsefullt så är det att varje dag duscha kroppens inre med hormonstörare när jag jobbat i ett par år för att minska på mängden hormonstörande ämnen i vårt hem. Jag skrev ett inlägg om olika "giftfria" preventivmedel för länge sedan, det kan ni läsa här. För mig är det fullkomligt otänkbart att använda hormonmetoder. Jag vägrar! Så länge depression och cellförändringar finns med på biverkningslistan tar jag bestämt min kropp ur samhällssystemet och vägrar både p-piller och spiraler. Känner du som jag så är det kondom, p-dator, pessar eller naturlig familjeplanering som gäller.
Min poäng med det här inlägget är att jag har blivit väldigt hjälpt av att se förkylningar, influensor, feber och diverse prickar som något högst normalt för en småbarnsfamilj. Vad som inte är normalt är att ta årliga antibiotikakurer, gör man det kan man inte förvänta sig att ha ett fungerande immunförsvar, eller fungerade matsmältning när goda bakterier har slagits ut i mag- tarmkanalen. När barnen är ynkliga är de bäst hjälpta av närhet, att bli ompysslade och vila. När de har ont hjälper ofta värmekudde, ett bad eller lite utspädd lavendelolja (rekommenderas ej till överkänsliga då det räknas som allergiframkallande), om det är placebo eller inte spelar inte mig någon roll så länge barnen blir lugna och mår bättre av det.
När jag slutade informationssöka på 1177 så fort barnen uppvisade minsta lilla symtom så blev jag också mycket lugnare. Behovet att uppsöka vård försvann för det satt i mitt huvud, vi läser så mycket skräckrubriker i tidningarna att vi tror att vanliga sjukdomar är livshotande. När vi slutade ge smärtstillande och söka tröst i diverse läkemedel och istället började lita till oss själva och vår förmåga att avgöra om barnen behöver mer vård eller inte så blev vi också friskare. Hela familjen har haft en gemensam sjukvecka på sju månader. Ganska WOW! för en småbarnsfamilj med en 2-åring och en 3-åring som gått på två olika förskolor samt föräldrar som vistats i skolmiljöer på arbetstid. Vi valsade oss igenom vabbruari och vabbmars utan en enda sjukdag. Vår förbättrade hälsa beror säkerligen inte bara på vår inställning till läkemedel, vi har även lagt om vår kost och har en livsstil som är rejält kemikaliebantad på alla fronter. Men jag tror att alla de tre bitarna är precis lika viktiga för en stark och frisk kropp.
Jag är inte läkare eller vårdpersonal och uppmuntrar alla att skaffa sig en egen uppfattning om läkemedel och naturläkemedel samt söka vård vid allvarliga sjukdomstillstånd.
Kommentarer
Skicka en kommentar