Resan till lycka -del 2
Del 1 hittar du härOm sårbarhet
Jag har lärt mig att (oftast) uppskatta resan. Från att ha förväntat mig att varje prestation har ett tydligt avslut vet jag idag att jag aldrig blir klar med min inre utveckling, men jag njuter av allt jag lär mig och att se hur livet från att ha varit en spänd liten knopp nu blommar ut mer och mer för varje år som går.
Det som har varit både mest smärtsamt och mest utvecklande har varit när jag hamnat i kris, utmattning. När jag inte längre klarat av att förhålla mig till livet. Så här skrev jag på instagram för ett par månader sedan:
"Känns det som du håller upp väggarna i ett korthus, och korthuset är ditt liv? Våga släpp taget, våga fall ihop och välkomna krisen som är början på nästa del av ditt liv. För många av oss krävs en kollaps (eller 3-4 för mig) för att vi ska våga släppa de delar i livet som inte gör oss lyckliga. Min kropp har tvingat mig in i väggen för att jag ska inse att jag levt mitt liv utifrån andras eller mitt egos förväntningar. Idag, efter att i flera omgångar ha lärt känna mig själv djupare och ärligare är jag pånyttfödd.
Troligtvis finns fler kriser i min framtid, jag hoppas då att jag har mod att välkomna dem för att på nytt ömsa skinn, öka min självkännedom och få kraft att leva mitt liv i en ännu renare sanning.
Ibland är det starkaste man kan göra att tillåta sig att vara svag. Be om hjälp, kollapsa, var sårbar. Föds på nytt och du kommer stråla ✩"
I vintras lyssnade jag på ett TED talk som verkligen talade till mig, det handlade om styrkan i att vara sårbar. Lyssna på det!
Att visa min sårbarhet har blivit ett av mina viktigaste verktyg för att hantera när jag går in i prestation. Jag skickar riktigt pinsamma bilder till mina vänner på hur katastrofalt stökigt det är hemma, jag delar stunder av ångest och uppgivenhet med mina följare på instagram och jag berättar på mina föreläsningar om hur maktlös jag kan känna mig i kemikaliesamhället. Det här är en utmaning som heter duga, att inte visa upp en perfekt version av mig själv eller vårt hushåll, att inte agera förebild för psykiskt mående eller kemikaliekampen hela tiden varje dag. Men vet ni vad som händer när jag är riktigt sårbar? Vännerna pustar ut av lättnad och skickar en lika stökig bild tillbaka, mina följare på instagram överöser mig med stöttande ord, igenkänning och tusen gånger mer kärlek än jag i de stunderna kan ge mig själv. Mina åhörare knyter an till att även jag är mänsklig och att det är okej att känna att det kan vara tungt och svårt att vara kemikalieklok.
Lyssna på länken ovan om du vill lära dig mer om sårbarhet, det är 20 fascinerande och underhållande minuter. Utmana dig själv i att sticka hål på bubblan du själv skapar, bekänn för en vän, din partner, chefen eller världen när något känns jobbigt och jag lovar att du blir starkare av det! Våga vara naken och bara säg som det är.
Kommentarer
Skicka en kommentar