Inbördeskrig i miljöcommunityn?

Jag börjar bli trött. Trött på att folk ska peta och hacka på varandra istället för att stötta. Trött på att miljö- och kemikaliemedvetenhet har blivit en tävling i vem som lever renast och har bäst samvete. Jag har inte blivit utsatt för näthat eller troll, men lite grann varje dag utsätts jag för likasinnade inom giftminimering och miljömedvetenhet som inte kan hålla sig från att ge pekpinnar och påpeka alla aspekter av det jag gör. Och jag är inte ensam, vi är många som känner att de vi är mest ovilliga att dela med oss till inte längre är industrirepresentanter eller bakåtsträvande miljöovänner utan de som vill samma sak som oss. Bara för att vi inte gör exakt likadant som de. 

Kan vi uppmuntra alla som drar ett strå till stacken?

Ska jag behöva känna mig orolig inför att dela bilder från den första flygresan på 3-4 år av rädsla för att någon kommer vilja lägga över ett dåligt samvete på mig för att jag inte kunde hålla fötterna på jorden? Jag har inte ens bokat någon resa men känner den där pekpinnen bara av att tänka tanken. Men är det verkligen jag som ska hamna i fokus här? Jag som ogärna och sällan flyger av miljöskäl men kanske till slut gör en resa för att umgås med släkt och vänner i fjärran land? Är det inte egentligen den som flyger långt flera gånger om året utan dåligt samvete som kanske är den som skulle behöva lite mer information? 

Ska den som köper begagnade syntetkläder till sina barn, vilket är toppen för miljön, ha dåligt samvete för att man inte köpt plagg med GOTS-märkning som kanske innehåller färre kemikalier? Måste man påpeka för den som precis bytt ut nappflaskan i plast att en annan minsann inte tillåter att någon plast alls kommer in i huset? Behöver man kommentera schampoflaskan på någons badrumsbild på Instagram för att den inte var eko? Vem bestämmer vad som är rätt och vem vet vad som ligger bakom någon annans medvetna val?

Är det viktigt att göra alla till specialister? Eller kan vi tänka oss att hålla inne med lite detaljkunskap för att ge nybörjare tillbaka lusten att lära sig om kemikalier utan att känna att det blir fel hur man än gör? Kanske kan vi inspirera med vår detaljkunskap i våra egna kanaler istället för oombett i någons kommentarsfält?

Vi som började giftminimera för 4-5 år sedan har alla kommit så långt i vår kemikaliebantning att vi jobbar på detaljnivå. Vi har gjort våra avvägningar och har samlat på oss mycket kunskap. Trots alla beslut och kompromisser vi fått göra verkar det vara väldigt svårt att förstå att någon annan har gjort andra kompromisser än en själv. Att vissa fokuserar mer på hälsan och andra mer på miljön. Vissa tror mer på att minska bilåkandet, andra köttätandet. Oliktänkande och oförstående i de här frågorna har fått varenda miljögrupp i sociala medier att spåra ur.

Jag tror på att vara Good Enough, och att visa andra att det är ok att göra något även om man inte kan göra allt. Var nyfikna, delaktiga men lämna dömandet utanför kommentarsfälten. Var öppen för att du kanske inte vet allt. Kanske var schampoflaskan på bilden en gåva eller ett akutköp, kanske är plastleksaken i bild något som grannkompisen glömde där. Eller en medveten kompromiss för att få rensa ut något mycket sämre utan ramaskrin.

Om vi tar all vår frustration och irritation kring klimatkris och kemikaliesamhälle och riktar mot problemet istället för de som försöker bidra till lösningen, då kan vi enat gå framåt, och snabbt. När vi riktar den mot varandra och försöker hitta fel i andras beslut eller kunskapsnivå, då tappar vi fart.  

Resten av veckan kommer jag dela med mig av mina Good Enough val och kompromisser på min Instagram (@theresebirath ) med förhoppningen om att det kanske kan kännas lite lättare att börja eller fortsätta giftminimera. För den som gillar att hitta fel blir det väl en riktig kalasvecka. 

Inläggen samlas under #goodenoughveckan använd den du också, vetja!