Ibland kan jag oja mig lite över att ha ett kallt hus. Vi har ju valt att begränsa uppvärmingen som sker med direktverkande el och istället elda flitigare i kakelugnarna på vinterhalvåret. Eller ja, med vinterhalvåret menar jag de nio månader om året som vi behöver annat än solvärme.
Men det bidrar med en fantastisk mysfaktor som vi aldrig hade fått om vi bara använt elementen. Då skulle jag till exempel inte behöva mina mysiga tofflor, jag skulle inte känna behovet av att kura ihop mig under en filt framför brasan innan värmen hunnit sprida sig. Och jag hade inte fått höra det härliga sprakandet av trä som spricker upp och förbränns. Det gör ju inte saken sämre att min man sköter eldandet så allt jag behöver göra är att sätta mig, kanske med ett eller två barn i knät, och vänta på att bli härligt uppvärmd. Värmen från en eldstad är så mycket skönare och varmare än elvärme dessutom.
Så även om det är jobbigt att slänga av sig täcket och sätta fötterna på det kalla sovrumsgolvet på morgonen, och frukosten ofta intas lite småhuttrande vid matbordet, är jag ändå väldigt glad att vi har köpt ett hus med så fantastiska brasmöjligheter.
|
Morgonstund. |
|
En av våra vackra kakelugnar som har stått igenom två sekelskiften. |
|
Värme. |
|
Ute på morgonrundan. |
|
Focus lyssnar på vinden. |
Kommentarer
Skicka en kommentar