Varför Good Enough?

Det är både lätt och svårt att försöka vara tillräckligt bra. Varken mer eller mindre. Det är lätt för att att bestämma vad som är good enough det gör ju bara jag. Jag vet vad jag har för förutsättningar, vad jag tycker är viktigt och hur mycket tid och kraft jag vill lägga på det. Men beroende på min omgivning så skiftar nivån för vad som är tillräckligt bra ofantligt mycket. En del i min omgivning tycker att jag tar giftminimeringen extremt långt och skulle absolut inte drömma om att se mig som den slarver jag ibland känner mig som i dessa sammanhang. Jämfört med en del andra gör jag för mycket kompromisser. Jag pratar om livskvalitet och att ha tid med mer än att bara leta efter den perfekta leksaken/sängen/haklappen medan andra menar att livskvaliteten ligger just i att ha ett giftfritt hem. Och det svåra för mig, något som alltid har varit både en styrka och en börda, är att jag förstår och håller med båda sidorna. Det är livsviktigt att göra det man kan för att försöka skydda oss och barnen från cancer, reproduktionssvårigheter, beteendestörningar och fetma för att nämna några av de konsekvenser de här gifterna har. Samtidigt vill jag också hinna läsa om och implementera viktig psykologi i mitt förhållningssätt till barnen. Jag vill att de lär känna sig själva på djupet, förstår och känner igen sina känslor och finner en grund att stå på i sig själva som är så stark att livets utmaningar känns tuffa men inte bryter ner dem. Jag vill ha mysiga stunder med hela familjen där vi spelar och sjunger tillsammans. Jag vill ha diskussioner om livet, döden, relationer, nakenhet och varför det finns snö ute men inte inne. Jag vill att hela familjen ska kunna känna friden av ett välordnat hem, vackra ting möblerade i en naturlig ordning som skapar ro och fria flöden. Jag vill dela med mig av mitt intresse för skogen, vandringar och mysiga stunder vid brasan utanför vindskyddet. Jag vill att de lär känna hela vår stora familj, från sin mormorsmor till sina sysslingar och pysslingar.

Där är jag inte beredd att göra kompromisser. Jag vill att både jag och hela vår familj ska få allt det. Och för att ens orka tänka på att genomföra alla mina drömmar jag har för vårt familjeliv så måste jag göra allt "bara" good enough. Och det är en befrielse och en rikedom att hitta en väg att gå som inte innebär att offra det ena för att få det andra.

Trygghet.