Julen närmar sig med stormsteg och många känner ökande stress och spänning inför allt vad det innebär. Julmat som ska fixas, huset städas och pyntas, klappar inhandlas, adventskalendrar öppnas, luciafiranden och skolavslutningar ska besökas och fotas, helgfina outfits för hela familjen införskaffas och sist men inte minst släkten ska träffas. Jag är själv inne i en hektisk period på flera plan just nu men har gått in för att njuta av julen i år istället för att låta mig stressas av den. Här delar jag med mig av mina tips och tankar:
Jag är snäll mot mig själv
Hemma hos oss får julstämningen ta sin lilla tid. Vi har hängt upp en julstjärna och plockat fram några röda ljus som vi tänder vid måltider och mysstunder. Barnen kommer hem med egentillverkat pynt från förskolan nästan varje vecka som vi såklart hänger upp och ställer fram. Resten får komma när det kommer, eller inte alls. Det allra viktigaste vi ger vår familj i år är förståelse för att vi har mycket annat att tänka på och att återhämtning och gemenskap är viktigare än tomtar i fönstren.
Jag kommer ihåg för vem jag julfixar
Jag älskar julpynt, maken och barnen med! Det är fantastiskt mysigt med en lysande gran i hörnet av vardagsrummet och ulliga tomtar med skägg som hänger i gardinstången. Och doften av kanel, apelsin och nejlikor är underbar! Därför tror jag att vi andra år kommer pynta mer än vi valt att göra nu. I år väljer vi att göra det först när andan faller på. Och faller den inte på ser jag det som ett tydligt meddelande från min kropp att det inte finns utrymme för julfix. Att vi har fullt upp med jobb, familjetid och de vardagsbestyr det för med sig.
Delat ansvar
Jag tror att det är viktigt som mamma och kvinna att komma ihåg att man inte bär ansvaret för det husliga inför julen (=allt som har med julen att göra). Om jag inte har lust eller ork är det såklart fritt fram för resten av familjen att fixa efter egen energinivå. Det är på intet så att julen står och faller med oss kvinnor och skulle det vara så, så är det väl en bra lärdom för familjen att börja se det som ett gemensamt projekt. Barnen får själva komma ihåg att öppna sina adventskalendrar och barnen både önskade och hjälpte till att laga tomtegröt till frukosten häromdagen. Alltså behövde jag som mamma varken stå för intitativ eller hela arbetsbördan, typiskt bra exempel på gemensamt julansvar!
Ta hjälp av andra
När vårt hem inte var varken städat eller pyntat första advent åkte vi istället hem till mina föräldrar där nybakta lussekatter serverades till rykande glögg med skållade mandlar och russin. Perfekt adventsfika! De var lika glada för sällskapet som vi var för adventsmyset.
 |
| Har man svårt att hinna med julpyntet hemma så finns det många andra ställen att insupa julstämning på. Gågatorna på stan, lokala julmarknader och skolans luciatåg är bara några exempel. |
Dra ner på klapparna
Julklappar är roligt men ofta stressigt och dåligt för plånbok och miljö. För inte så länge sedan var vi lätt uppe i ett tjugotal personer att inhandla klappar till. De första fem kanske var kul men sen började fantasin och kreativiteten sina. I år köper släkten lite klappar till barnen och de som vill till sina respektive, vi vuxna fokuserar på gemenskap och fin tid tillsammans.
Självaste julafton
Så är dagen kommen och för vissa är det en suck av lättnad, för andra innebär det själva peaken på julstressen. Tider som ska passas, släktingar som ska hälsas på, julbordet som ska fram och hinna ätas innan Kalle börjar. Här har vi ganska många punkter på schemat även om vi firar med samma personer hela dagen. Det är julfrukost, gudstjänst, glöggfika, julbord, Kalle, julfika och tomtebesök.
För mig handlar mycket om min egen inställning, om jag är mindful och närvarande blir det lugnt och trevligt medan stressen snabbt tar över om jag hela tiden tänker på nästa punkt eller att barnen ska sova mellan punkt tre och fyra för att inte missa något viktigt under dagen. I år är intentionen att inte sätta för stor press på mig, maken eller barnen. Vi kanske skippar det traditionsenliga besöket till kyrkan och myser lite extra hemma hos gammelmormor tills resten av gänget kommer tillbaka. Och om barnen sover genom julbordet så är det inte hela världen. Om de inte sover alls och riskerar att somna mitt i paketöppningen så är det också ok.
Jag har ofta en bild av att andra blir besvikna om jag inte följer traditionen eller inte engagerar mig till hundra i allt, men ju äldre jag blir desto starkare blir jag i att agera utifrån mitt eget välbefinnande istället för andras. Och vet ni vad? Andra mår faktiskt bättre när vi själva tar ansvar över vårt eget mående. Sen kanske vissa behöver vänja sig vid att man inte alltid gör som man brukar, men det är både naturligt och kanske välbehövligt!
Många, inklusive mig själv, har skapat traditioner som inte alls går ihop med att man jobbar heltid fram till den 23:e och sen troligtvis ganska utmattad ska fira julafton, årets höjdpunkt. Så härmed firar jag jul på mina villkor. Och eftersom jag älskar att umgås med vår stora släkt är de såklart en stor del av firandet och jag litar på att de, precis som jag tar del i firandet på ett sätt som de mår bra av. Och visst hör det väl till att morfar ligger och snarkar en stund på kökssoffan, att barnen får något utbrott när all förväntan kokar över och pyser ut och att julbordet aldrig står färdigt på bordet vid avsatt tid? Så om jag också somnar på soffan eller går ut en sväng för att tanka energi är det ju inget konstigt med det!
Kommentarer
Skicka en kommentar