Resan till lycka -del 1

Resan till lycka del 1

Första steget mot ett liv som håller -att se sitt sanna jag

Jag vet inte var jag ska börja.
Hur förklarar man en resa som har pågått hela livet i en kort text?

Flera följare har bett mig att beskriva hur jag gjort för att vända mitt liv från att styras av stress, extrem trötthet, nervositet och dålig självkänsla till att idag orka, trivas och njuta av min vardag. Samtidigt som jag kan se flera tydliga framgångsfaktorer så är det också väldigt mycket som hänt under ytan som är svårt att sätta ord på. Jag tror att alla har sin egen resa och att det är viktigt att gå sin egen väg, men om någon kan inspireras eller få tillit till sin egen livsväg genom att lyssna på min så delar jag gärna med mig.

Jag har alltid haft bra självförtroende, varit duktig på det mesta jag tar mig för, haft bra betyg och ett upplevelserikt liv. Det var inte förrän i vuxen ålder som jag förstod skillnaden mellan bra självförtroende och bra självkänsla. 

Jag blev utmattad första gången som 17-åring. Min värld föll ihop, jag fick ilskeutbrott på allt och alla, jag minns att jag satt i sängen och stirrade in i väggen i timmar varje eftermiddag samtidigt som jag såg den ökande oron i mina föräldrars och vänners ögon. Alla bad mig sakta ner, inte ta allt på så stort allvar men i mitt huvud var det svart eller vitt, antingen så vinner jag eller så förlorar jag allt. Till slut lyckades min mamma få iväg mig till en kurator som fick mig att lyssna och jag lyckades avsluta sista året på gymnasiet innan jag lämnade allt och åkte utomlands. Jag har sedan dess bott i Spanien, Australien, Mexico och Indien och alla långresor har fått mig att känna likadant. Fri, stark, lugn och lycklig. Och framförallt som en bra människa. 

På en mur i Portugal, långt från förväntningar och ekorrhjulet som var min vardag

Men två veckor efter varje hemkomst kom stressen som ett brev på posten, trots det hade de där perioderna av lycka fått mig att se att där finns något annat än den världsbild jag skapat mig här hemma i Sverige, något mer. Jag lärde mig att det går att leva utan att ständigt vara orolig för att bli kritiserad, eller för att inte leva upp till mina egna och andras förväntningar, men det tog lång tid och många omvägar innan jag lärde mig hur. Jag kom att gå in i väggen ytterligare två gånger innan jag fyllde 26.

Det viktigaste jag lärt mig under de här åren av famlande efter ett inre lugn är att jag inte behöver lägga till något till mitt liv för att det ska vara bra. Jag behöver bara hitta och lyfta fram det för allt jag behöver finns redan i mig. Jag levde länge med självbilden att jag var självisk och hade kort stubin, något jag ständigt mådde dåligt över. Idag ser jag att stress påverkar mitt tålamod men i sunda situationer är jag lugn, givmild, stöttande och harmonisk. Den eld jag har i mig är inte ett temperament att skämmas över, det är min kämparglöd och utan den hade jag inte kunnat utföra det viktiga arbete jag gör idag. 

När jag lever utifrån mitt syfte är jag komplett, alla mina egenskaper och erfarenheter faller på plats och gör mig otroligt stark. 

Vad har du för styrkor? Kan du vända dina svagheter och se hur de kan gynna dig? När du är ditt bästa jag, hur är du då? Tanken att vi inte är hur vi agerar är sann och nödvändig för den själsliga utvecklingen och jag lovar att hur ditt liv än ser ut så är ditt inre, din kärna, både vacker, stark och viktig!

Det här inlägget skulle lätt kunna bli en bok, men jag väljer att göra en följetong av min resa till lycka och ett liv som håller istället. Att sakta ner och lyssna till sin inre röst är något man behöver träna på, men det finns livsstilsförändringar som kan göra det lättare och de kommer jag att dela med mig av framöver. Om du känner att du fastnat i ekorrhjulet, att du styrs av ditt liv istället för tvärtom, lämna gärna en kommentar och dela med dig av dina utmaningar, rädslor eller hoppfulla tankar inför framtiden så fortsätter jag berättelsen om min resa i nästa del.