Hur hittar man egentligen sin inre drivkraft?
Många som kommer igång som bäst när en deadline håller på att gå ut kallar det för positiv stress. Jag kallar det för prestationsstress. När man påbörjar ett arbete först när man måste ser jag det som att man drivs utifrån, åtminstone är det så för mig. Först när ens självbild av att vara duktig och ordentlig hotas kommer man igång. Då flyr man från en möjlig situation där någon blir missnöjd med det man gör. Och det händer mig fortfarande ibland. Men om jag ska jobba och må bra är det otroligt viktigt att det jag gör stimulerar min inre drivkraft. Ni vet när man känner kreativitet och sådan glädje i det man gör att man inte kan låta bli att jobba bara för att det är så roligt?! DÅ drivs man inifrån!
Jag har varit sjukskriven för utmattning flera gånger med start redan i tonåren. Nu är det lyckligtvis många år sedan men jag har jobbat mycket med mig själv för att finna balans i tillvaron och har fått många värdefulla lärdomar. Något som har blivit väldigt viktigt för mitt välmående är att jag drivs inifrån och inte utifrån.
Har du eld i baken eller eld i själen? |
Men så här är det. Bara för att man har ett roligt jobb är det inte säkert att kroppen tycker att det är roligt att jobba, man måste först skapa rätt förutsättningar för sig själv. För mig innebär det att se till att jag är utvilad först och främst. Är jag trött (som i överarbetad) är det inte roligt oavsett arbetsuppgift. Så innan jag kan få kontakt med min inre drivkraft behöver jag vila. Ibland har det tagit flera månader, ibland en dag eller en vecka. Nuförtiden räcker det ofta med att jag ser till att sluta jobba på eftermiddagen och går och lägger mig i tid eftersom jag har laddat upp mina energidepåer sedan min utmattningstid, men befinner du dig i utmattning eller förnekelsestadiet precis innan får du räkna med att behöva ge kroppen tid.
När jag tar beslut idag, funderar jag ofta på varför jag vill gå i en viss riktning. Vill jag fly bort från något eller vill jag söka mig mot något? Jag är övertygad om att när vi gör något nytt för att fly från en situation vi inte trivs i (ett jobb, ett gräl, en tråkig uppgift, en jobbig rutin etc) kommer den nya lösningen inte göra oss lyckligare. Istället gäller att först göra upp med situationen (hitta det positiva med jobbet, bli sams, göra färdigt uppgiften, slutföra rutinarbetet) och sedan stanna upp och fundera på vad som skulle göra oss glada och göra en plan för hur vi tar oss dit. Först då är vi på väg mot något ljust och givande istället för att vara på rymmen från en situation vi inte vågar ta tag i.
Det här har för mig varit något jag har behövt öva på och i början kanske det handlar om att lösa problemet med att diskmaskinen alltid är full eller att man stör sig på att någon smaskar vid matbordet, men i takt med att man lär om och skapar nya tankemönster börjar man snart tänka i större banor som att hitta sitt syfte och sin passion i livet. Och DET är en berusande känsla...
Dela gärna med dig av dina erfarenheter kring drivkraft och välmående!
Oj vilken tankeställare kring prestationsstress. Jag har alltid varit extremt så, både i yrkeslivet och tidigare under studierna. Jag är idag sjukskriven pga utmattning och det låter ju logiskt att det också är ett tanke- och beteendemönster som jag har som är negativt. Jag försöker idag jobba med alla skeva och skadliga tankar och beteenden och försöker träna om mig till ett mer hälsosamt och "snällare mot mig själv" sätt att vara men det är jättesvårt. Jag är extremt fokuserad på att andra (och jag själv) ska tycka att jag är "duktig" och jag värderar mig själv utifrån mina prestationer, och det hänger så klart ihop med det du beskriver som prestationsstress och det faktum att jag alltid gör saker i sista minuten/nära deadline. Jag har bara aldrig kopplat det själv. Tack för dina tankar och kloka ord. //Maria
SvaraRaderaDet ÄR svårt, och du gör ett jättejobb! För mig tog det många år innan jag insåg hur mycket jag behövde ändra på mitt tankesätt. I början tänkte jag att om jag bara slutade fokusera på betyg skulle jag må bättre men jag hittade såklart nya måttstockar att jämföra mig med och efter flera sådana svängar blev det sedan enklare att "bygga om" mitt liv istället för att försöka hitta ett sätt att anpassa mig till mitt gamla liv. Så jag bytte jobb och började lyfta fram nya värderingar jag ville leva efter istället för att försöka ändra på de gamla. Och då blev det mycket lättare, när jag fokuserade på att leva mitt liv på en helt egen skala som inte gick att jämföra med andras blev jag lugnare och fick mer mening. Nu känns det väldigt långt bort att jämföra sig med andras karriärer, resor, deras "duktiga" barn, nya bilar och ohållbara mode. Hitta dina värderingar och följ dem!
Radera