Att sprida ordet

Idag var jag på en av kommunens öppna förskolor för att prata om kemikalier i barns vardag. Det känns roligt, fint och meningsfullt att få vara den som föräldrar och personal vänder sig till när de har frågor om hur de kan göra barnens miljö bättre. Det är så tydligt att varje mamma och pappa verkligen jobbar för sina barns bästa och är så kompetenta och duktiga på att sortera vilken information de kan och orkar ta med sig till just sin familj. Vissa funderar på vad som är bra att fynda på loppis, andra klurar på hur stor del micron ska ha i just deras liv, medan ytterligare någon annan är ivrig att komma hem och rensa i leksakslådan. En del sitter tyst och lyssnar för att sedan gå hem och klura en stund till. Och det är bra! Jag tycker inte att information bara ska komma från ett håll. Jag gör mitt allra bästa för att lägga ner tid, tanke och att med ett vetenskapligt öga analysera fråga efter fråga med målet att både jag själv och andra som läser ska kunna få ett tydligt svar. Vill man så nöjer man sig där och ökar sin medvetenhet enbart utifrån mina samtal och inlägg, men känner man sig skeptisk eller nyfiken så läs vidare! Ju fler faktaletare desto bättre. Vi blir smarta tillsammans och hjälps åt att lyfta varandra. 

En gammal bok som kanske innehåller flamskyddsmedel och tungmetaller
och dessutom hade exponeradesladdar innehållande ftalater
var ett av fynden förskolläraren gjort vid utrensningen.

Förskolläraren på den här öppna förskolan låg ett steg före mig och hade redan gjort ett superarbete med att rensa bland leksaker, köksredskap och pysselmaterial. Det var en fröjd att få ta del av hennes resultat och reflektioner kring processen att giftminimera de olika rummen i lokalen!

Lathunden jag lade upp nyligen visade sig vara ett mycket användbart verktyg i samtalen med föräldrarna och många tog med sig en kopia hem som hjälp för minnet. Lathunden hittar ni här.