Nu när jag är mitt uppe i en fas livet där mycket fokus hamnar på att undvika att mina barn får i sig hormonstörande ämnen känns det ju konstigt att högst medvetet och frivilligt själv stoppa i mig hormonstörare. För det är ju just det de är, p-pillren, p-stavarna, plåster, spiraler och allt vad det är. De är ju gjorda för att störa vårt reproduktionssystem och det är vi ju egentligen glada för. Tyvärr känns det som att jag inte kommer hitta ett preventivmedel som inte innebär någon form av uppoffring. Så nu handlar frågan om ifall uppoffringen ska göras av mig, min man eller båda och om den ska innebära risk för depression, minskad sexlust, cancer, graviditet eller ”bara” vara omständligt och kräva ett visst engagemang varje dag. Jag har svårt att hitta något som passar oss bland det som finns på marknaden idag men jag tänkte att jag, under tiden jag söker mer information, kan göra en liten sammanställning av några av de hormoninnehållande och hormonfria preventivmedel som...
Vardagskemikalier och ett familjeliv i balans